Temadagens program fokuserade på att främja ungdomarnas framtidstro och välmående. Under temadagen deltog upp till 120 gymnasieelever i workshopar som behandlade olika aspekter av mentalt och fysiskt välmående, medmänsklighet och framtidstro. Dagen kulminerade i ett inspirerande tal av Barn- och ungdomsstiftelsens dreamster och världens bästa hjärnskadepatient Robson Lindberg.
Robson Lindberg.
Samarbetsnätverket, som innefattar Barn- och ungdomsstiftelsen, Barnavårdsföreningen, EHYT, Ekvalita, Folkhälsan, HelsingforsMission, Luckan, Mannerheims Barnskyddsförbund och Ätstörningscentrum, har som målsättning att främja finlandssvenska ungdomars välmående och framtidstro. Därtill vill vi tillsammans hämta större synlighet till det viktiga förbyggande arbete som utförs i skolor.
Som ordförande för detta nätverk har det varit en glädje att se den entusiasm och hängivenhet varje deltagande organisation och deras sakkunniga visat under processen. Detta nätverk är grundat för att utnyttja synergier inom det arbete som görs inom det finlandssvenska förebyggande skolverksamheten och temadagen var en värdefull kick-off för detta unika samarbete. Jag ser med iver fram emot vidare samarbete med detta fantastiska gäng!
Oskar Sandqvist är ordförande av Nätverket för förebyggande skolverksamhet och ansvarar för svenskspråkig verksamhet på Barn- och ungdomsstiftelsen.
På huvudbilden avbildas styrkekort, med hjälp av vilka ungdomarna på Barnavårdsföreningens Framtid och självkännedom -workshop stärker sin uppfattning om sig själva, samt tillsammans funderar på hur de kan utnyttja sina styrkor i framtiden.
På Barn- och ungdomsstiftelsens Dreams-skolbesök träffar ungdomar i högstadiet och på andra stadiet inspirerande talare och får höra deras livshistoria. Dessa besökare, eller dreamsters, berättar utifrån sina egna erfarenheter om varför ungdomarna ska tro på sin egen dröm och inte ge upp, att de ska tro på sig själva och på sin framtid.
Under hösten 2020 besökte Dreams för första gången någonsin Zacharias Topeliusskolan i Helsingfors – eller Toppan, som det heter i folkmun. Skolbesöket utfördes av skådespelaren Christoffer Strandberg, som kom och berättade sin historia för Toppans högstadieelever.
I gymnastiksalen skildrade Strandberg med ord och projicerade bilder den stig han gått för att komma dit han är idag. Hur han kom fram till vad han vill satsa på i livet, vilka utmaningar som dykt upp på vägen, samt hur han tagit sig över – eller runt – dem och kunnat gå vidare. Alla dreamsters har motsvarande berättelser, men var och en är personlig och unik. Christoffer uppmuntrar ungdomarna att våga prova på det nya och det skrämmande, och att ha förtroende för sina medmänniskor – ofta finns det mera gott i människor än vad man skulle tro.
Toppans högstadieelever fäste särskild uppmärksamhet vid varierande detaljer i Strandbergs föredrag:
“Toppen bra! Speciellt bilden på Christoffers hund var fin”, sade Linus, 16 år.
Nicke, 15 år, å sin sida tyckte att“Nöpö Felix var speciellt bra”, gällande Putous-karaktären som Strandberg imiterade som del av sin berättelse.
Dreamstern Christoffer Strandberg besökte Zacharias Topeliusskolans elever i Tölö Helsingfors under hösten 2020.
Strandberg betonar också vikten av att våga vara annorlunda – det är inte en svaghet utan en styrka! Detta lyfter Caroline Laukkanen, specialklasslärare vid Zacharias Topeliusskolan, fram som det viktigaste budskapet.
”Ungdomarna behöver få höra att de räcker till som de är. Att just du, genom att vara dig själv, kan få till stånd stora förändringar.”
Ungdomarna som deltog i Dreams-besöket hade egna drömmar som sträckte sig från det ambitiösa till det mer alldagliga.
“Min dröm är att ha vänner hos mig och kanske att ha en flick- eller pojkvän”, berättade en elev, 13 år, som valde att förbli anonym.
“Min dröm är att vara med i Mumin!”, sade Linus.
Enligt Laukkanen är historier som Strandbergs viktiga för att de ger ungdomar hopp, men också för att de ger en inblick i hur en dröm konkret kan se ut och uppnås.
”Det hjälper dem våga tänka att jag kan också bli någonting, jag får också ha min personliga dröm. Och det behöver inte vara fokus på vad man ska prestera för samhället, vilket yrke man ska välja, utan kan handla om vad man vill ha ut av sin framtid. En dröm kan vara något litet och vardagligt, för många är det helt tillräckligt.”
När en kändis som är bekant från TV och film tar sig tiden att besöka och berätta sin historia för just dem känner ungdomarna sig sedda och hörda, upplever Laukkanen.
”Det var fint att se på riktigt samma människa som i en film. Det var spännande.” sade Albin, 15 år.
Laukkanen berättar att när man som lärare talar om drömmar med ungdomarna och uppmuntrar dem att fundera på framtiden kan det vara svårt att väcka engagemang. När det är någon som Strandberg som säger det är det dock svårare att avfärda.
Den 23 oktober röstades det i Europaparlamentet. Då skickade Ellen Ojala, 23, tweets till över 50 parlamentsledamöter på respektive mottagares modersmål. Trots att Ojala talar sex olika språk tog åtagandet flera timmar att genomföra.
Röstningen handlade om CAP (Common Agricultural Policy) alltså Europeiska unionens gemensamma jordbruksprogram, som bestämmer hur unionen fördelar sitt jordbruksstöd. I sina tweets uppmanade Ojala till att rösta emot CAP.
På spel var EU:s förmåga att uppnå Parisavtalets klimatmålsättningar, enligt Ojala.
CAP täcker ungefär en tredjedel av hela EU:s budget, vilket är varför det har stor betydelse hur summan distribueras. CAP-reformens kritiker hävdar att programmet riktar sitt stöd till aktörer som till och med är skadliga för miljön, som intensivproduktion, istället för att användas till att uppnå klimatmålsättningarna.
Europaparlamentet röstade för att godkänna reformen.
”Resultatet överraskade inte mig. Jag vet att jag låter cynisk, men jag tänkte inte från första början heller att parlamentet skulle förstå vad som står på spel. Medierna följde knappt alls röstningen och dess förberedelser, så jag kände att någon måste göra det”, säger Ojala.
Sociala media hör till aktivistens viktigaste verktyg
Att följa, kommentera och lyfta fram händelser som CAP-röstningen är vardag för miljöaktivister som Ojala. Det är en fritidssyssla som tar upp ungefär lika mycket tid som ett dagarbete men utan någon lön.
Ojalas aktivism utspelar sig mycket långt på sociala media, speciellt Twitter. Därtill ordnar hon till exempel klimatkampanjer, talar vid tillställningar, fungerar som klimatdelegat för ungdomssektorns takorganisation Allians rf och bekantar sig med forskning.
”Hur det ska gå att kombinera studier och aktivism är en evighetsfråga”, säger Ojala, som studerar nordiska språk vid Tammerfors universitet. Nästa år har hon tänkt ansöka om att få byta sitt huvudämne till statsvetenskap.
Ojalas aktivism drivs av den egna klimatångesten, viljan att påverka och de små triumfer som kollektiva ansträngningar åstadkommer.
”Ett par år tillbaka funderade jag på att flytta från min hemort i Parkano till Tammerfors. Samtidigt började Greta Thunberg bli allt mer omtalad, ungdomsdrivna klimatrörelser började aktivera sig också i Finland och jag började fördjupa mig i klimatrörelsen, eftersom miljöfrågor alltid har varit mig nära hjärtat.”
Den genomsnittliga finländarens koldioxidavtryck är ungefär 10 000 CO2e. Ellen Ojalas koldioxidavtryck är 2 000 CO2e, vilket hon är mycket nöjd med.
Den genomsnittliga finländarens koldioxidavtryck är ungefär 10 000 CO2e. Ellen Ojalas koldioxidavtryck är 2 000 CO2e, vilket hon är mycket nöjd med.
I Parkano hade Ojala redan länge hunnit uppleva den lilla kommunen som allt mer klaustrofobisk. På grund av långa avstånd var det svårt att klara sig utan bil där, affärerna led av brist på bra vegetarisk mat och den allmänna atmosfären kändes för konservativ för Ojala. Allt detta bidrog till att ytterligare förvärra den klimatångest som Ojala redan färdigt gick och bar på.
Efter att hon flyttat till Tammerfors deltog Ojala i sin första klimatstrejk på våren 2019. En månad senare träffade hon sin numera goda vän Atte Ahokas under en klimatstrejk på Riksdagshusets trappor. Ahokas är likaså en finsk klimataktivist som startade de ungdomsdrivna klimatstrejkerna i Finland. Tillställningens kollektiva kraft var inspirerande och Ojala konstaterade att klimataktivism var hennes grej.
”Därefter blev jag aktiv på finska Twitter och började tala ut för klimatet. Dock håller jag knappt uppsikt över hur många visningar mina tweets får och twittrar inte för att själv få uppmärksamhet. Jag gör det delvis för mig själv och min ångest, och för att komma åt att diskutera med människor,” säger Ojala.
”Men visst är det fint att se att jag på Twitter följs av europarlamentariker och att jag är på förstanamnsbasis med en minister för att vi har varit och diskuterat i samma panel. För mig, som vuxit upp i en liten by och aldrig hade så många vänner, känns det rätt otroligt.”
Som aktivist får man utstå osakliga kommentarer
Hemma i Parkano var naturen och skogen som gränsade direkt till det egna hemmet självklarheter för Ojala. Ibland får hon kommentarer som kallar henne en ”hippie från Helsingfors som inte förstår något om någonting”. Ojala, sedermera Tammerforsbo, blir road av kommentarerna.
”Nu kan jag också skratta åt dem som ropar osakligheter till oss när vi står i klimatstrejk på Riksdagshusets trappor eller Tammerfors centraltorg. Men så var det inte alltid. Som aktivist har jag blivit tvungen att lära mig att man inte kan låta andras förtal ha makt över ens liv. Jag skulle aldrig googla mitt eget namn.”
Två gånger har Ojala hamnat polisanmäla kommentarer hon fått. Ibland har hon bett sina vänner radera meddelanden hon inte vill se från hennes sociala media och privata meddelanden. Hon blockerar användare på Twitter regelbundet. Ojala vet att man i riktigt allvarliga fall, utöver en polisanmälan, dessutom kan ansöka om spärrmarkering och förbud mot utlämning av personuppgifter. Som aktivist har det varit nödvändigt att lära sig.
”Jag vill framhäva för andra också att dina sociala media är ditt utrymme, och du behöver inte tåla osakligheter där. Du har rätt att utvisa människor som är oartiga mot dig. Bli inte ensam utan sök upp stöd”, räknar Ojala upp.
”Nog skulle jag också gärna äta biff och köra bil dagarna långa, men det kan man helt enkelt inte längre göra”, säger Ellen Ojala.
Varenda ungdom kan hitta sitt eget sätt att påverka
Kanske det mest förbluffande med vad Ojala säger är att hon upplever sig ha uppoffrat alla sina drömmar för klimatkrisens skull.
”Jag ser helt enkelt ingen poäng i att planera för framtiden eller fundera på vad jag vill göra. Just nu finns den framtiden inte. Jag drömmer bara om en framtid där jag inte längre behöver vara klimataktivist.”
Hopp får hon av andra som orkar kämpa för samma mål. På ett sätt lever hon en dag i taget, från medborgarinitiativ till medborgarinitiativ och från demonstration till demonstration.
”Vi ungdomar är oerhört underrepresenterade i samhälleliga diskussioner och beslutsfattning, och det kommer inte att förändras om vi inte tar upp det utrymme som tillhör oss. Vi har precis lika stor rätt att vara del av det här samhället som våra föräldrar och deras föräldrar.”
Därför vill Ojala uppmuntra alla ungdomar till att påverka. Hon påminner om att det finns så många olika sätt att påverka att var och en kan hitta sitt eget sätt.
”Var och en har något ämne som intresserar dem, så det lönar sig att agera till dess förmån. Om du exempelvis är intresserad av HBTIQ-rättigheter kan du läsa in dig på dem och modigt börja tala ut om dem på nätet, i den egna skolan eller med dina föräldrar.”
”Att tala med sina släktingar på släktfesten är helt lika värdefullt som att ordna en demonstration.”
Unga klimataktivister som Ellen Ojala tar obevekligt klimatets parti
Vad handlar de ungas klimatrörelse om, framtidsexpert Otto Tähkäpää?
”De ungas klimatrörelse har på bara några år utvecklats till en av 2000-talets mest framstående samhälleliga drivkrafter. De ungas klimatrörelse utlöstes framför allt som följd av den frustration och ångest som ungdomar känner gentemot beslutsfattarnas oförmåga att ta de beslut som krävs för att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader.
Det att ungdomen aktiverat sig har haft stor betydelse för att medvetenheten om klimatkrisen tilltagit dramatisk i många länder och att det bildats ett större tryck på beslutsfattare att vidta omedelbara åtgärder. Som ungdomarna själva också påpekat upprepade gånger har utsläppen ändå inte minskats tillräckligt – för det behövs en ansträngning också av oss vuxna.”
Hur har klimatkrisen tagits i beaktande i Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhet?
”Att avvärja klimatkrisen och bevara planetens livsduglighet är den viktigaste förutsättningen för att ungdomar ska kunna leva ett gott liv, nu och i framtiden. Medan krisen råder präglas Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhet starkt av teman kring återuppbyggnad, förstärkandet av ungdomars framtidstro samt befästandet av sådana förmågor som behövs till att uppföra en hållbar framtid.
Ett exempel är handledande programmet Tulevaisuuskoulu, som sätter igång år 2021 och erbjuder rektorer kunskap och verktyg för att förutsäga den ekologiska återuppbyggnadens anspråk och utveckla den egna läroanstalten till en motor för samhällelig förnyelse. Vi ansvarar även för studentsamarbetet kring Nollutsläpp-temadagen som hämtades till Finland av Climate Leadership Coalition -förbundet. Genom detta strävar vi efter att förse ungdomar med verktyg för att gestalta eftertraktansvärda och mer hållbara framtidsbilder. Inom Mahdolliset maailmat -projektet däremot utforskar ungdomar mer hållbara framtidsbilder genom rollspelets och framtidsforskningens metoder.”
Då Leevi Lehtonen var ett barn packade hans farfar in barnbarnet och dragspelet i sin bil för att turnera runt i ålderdomshem och uppträda. Farfar spelade, Lehtonen dansade och seniorerna njöt.
Allt sedan barnsben har det varit spegelklart att Lehtonen, 15, älskar att uppträda. Utöver ålderdomshem har Lehtonen redan i barndomen uppträtt i olika tillställningar. Rörligheten for iväg med honom så fort han lärde sig gå.
”Jag har sett videon på mig själv som fyraåring då jag står i soffan och svänger omkring i takt med barnprogrammets signaturmelodi. Dansen har alltså säkert funnits någonstans inom mig ända sedan jag var liten”, säger han.
Leevi Lehtonen är hemma från Jämsä. Då ortens första dansskola öppnades när Lehtonen gick på första klass började han gå på danstimmar direkt. Stilen var då hiphop. Efter det har Lehtonen hållit på med bland annat showdans och commercial.
Commercial är en dansstil vars rörelser liknar hur bakgrundsdansarna i musikvideon rör sig, med inflytande från exempelvis hiphop och vogue. Den är Lehtonens favoritstil och den som gjort honom känd. Han charmerade nämligen juryn och publiken med sin dans i TV-programmet Talent under våren 2020.
Lehtonen kom med i Talens direktsändningar och klarade sig ända till finalen.
”Det var mitt livs bästa upplevelse för att jag hade drömt om det så länge. Jag fick också vänner som jag fortfarande håller kontakt med. Och jag älskar alla möjliga TV-grejer. Ett av mina drömyrken vore att få göra något i TV, för jag älskar att uppträda.”
Innan sitt eget deltagande i Talent hade Leevi Lehtonen i flera år sett på andra länders Talent-videon på YouTube. ”Då ansökan öppnades i Finland tog det 10 minuter tills jag hade skickat min ansökningsvideo.”
Arbete i sociala media
Niondeklassaren Leevi Lehtonens vardag innehåller samma saker som vilken som helst ungdoms. På sin fritid hänger han med sina vänner, spenderar tid hemma med att se på serier eller spela in videon för TikTok. Visserligen har största delen av Lehtonens jämnåriga inte 73 000 TikTok-följare.
På sitt TikTok-konto publicerar Lehtonen ofta humoristiska Leevis teststund -videon. På videon som är några tiotals sekunder långa provar Lehtonen på mångahanda besynnerliga produkter. Testen är grundliga. Produkten granskas såväl i smak som lukt och videorna avslutas med en bedömning och ett vitsord.
På en video får en vegansk dryck med smak av persika och citron vitsordet ”ett halvt utav fem” av Lehtonen. Mochi-glassbollarna med mangosmak får däremot 5/5. Gör-det-själv -slimepaketet (eller som Lehtonen säger på videon: ”Make your own slime geléboll”) å sin sida gör Lehtonen frustrerad, eftersom tillverkningsprocessen har för många steg och resultatet är eländigt. Videon avslutas med Lehtonens upprörda utrop: ”Rekommenderar inte att köpa!”
En del av Lehtonens produkttest är kommersiella samarbeten, det vill säga han får lön då han visar upp och marknadsför produkterna i sina kanaler på sociala media. Till exempel gör Lehtonen reklam för Bonbon-godisar genom att dansa Bonbon-dansen och uppmana sina följare att göra sina egna versioner därav, och på så sätt delta i en utlottning. Dylika samarbeten kombinerar det som Lehtonen gillar mest: dans och uppträdande. Att det går att tjäna pengar på det är en bonus.
Vid femton års ålder är Lehtonen alltså en professionell influencer med en egen manager.
”Före jag hade en manager gjorde jag allting själv, mina föräldrar kunde inte alls hjälpa. Det är trevligt att ha någon vid sin sida som förstår den kommersiella sidan och hjälper till. Såklart har mina föräldrar alltid stött och uppmuntrat mig, men på ett annat sätt.”
Sociala media fungerar för många ungdomar idag som en språngbräda till ett yrke. Liksom Lehtonen är många influencers även lockade av traditionell media. Flera internetkända ansikten har under de senaste åren hoppat över till traditionell media. YouTubarna Sita Salminen respektive Maiju Voutilainen har publicerat böcker, Roni Back presenterar roliga hemvideon på TV och Veronica Verho agerar programledare i radio och i TV-programmet Posse. YouTubaren Miisa Rotola-Pukkila har däremot dansat till sig hela landets uppmärksamhet hösten 2020 i Tanssii tähtien kanssa -programmet.
Gränsen mellan social och traditionell media blir hela tiden svårare att definiera. Nuförtiden hämtar till och med TV-kanalen Inez, som fick sin början i maj 2019, sitt innehåll från populära fenomen och stjärnor på sociala media. Leevi Lehtonen utförde sin prao hos Inez under hösten 2020.
När han har gått ut sitt nionde år planerar han på att skaffa en examen i mediabranschen genom lärlingsutbildning. Detta trots att Lehtonen, som redan färdigt är känd på sociala media, tidvis känner en stark lockelse att direkt efter grundskolan ägna sig helt åt influencerarbetet.
”Vid ett skede tänkte jag att jag efter nionde klass inte orkar gå i skolan längre, utan bara skulle göra innehåll för social media. Då fick jag höra kommentarer, till exempel av mina föräldrar, om att det inte är värst vettigt. Jag förstår det nu och har beslutat att jag vill ha en examen också efter grundskolan”, berättar Lehtonen.
Målmedvetet mot drömmarna
Lehtonen anser sig vara lyckligt lottad, som har hittat sin passion redan som liten. Han vill uppmuntra också andra ungdomar.
”Om någonting känns som din grej så ska du bara börja göra det. Om någon säger att du inte kan göra dittan eller dattan eller sträva efter något yrke ska du inte tro på dem. Däremot ska man tro på det som ens hjärta vill, det man gillar, det som känns rätt för en själv.”
Leevi Lehtonen misstänker att de som lämnar elaka anonyma kommentarer på internet i själva verket är avundsjuka på honom. ”Trots allt finns det ännu mycket färre dansande pojkar än flickor i Finland”.
Till skillnad från de flesta av hans jämnåriga tjänar Lehtonen redan på det som han älskar att göra. Dessutom tjänar han inte endast i egenskap av influencer utan också som danslärare. Tre gånger i veckan drar han danstimmar i hiphop på dansskolan i Jämsä. Det blev han ombedd att göra av sin egen danslärare.
”Visst är jag själv också ung, men mina elever är ännu yngre. De yngsta är nio år gamla. De förhåller sig mycket positivt till mig, trots att jag inte är vuxen. Särskilt efter Talent känns det ibland som att de ser på mig som någon slags gud”, skrattar Lehtonen.
Lehtonen har redan vant sig vid att bli igenkänd. Före Talent blev han igenkänd främst av ungdomar och barn som följde sociala media, men efter programmet är det också äldre människor som gör det.
Från det han säger går det tydligt att den målmedvetna Lehtonen alltid har vetat vad han vill. Han förstår också sina drömmars realiteter. Vill man uppträda hamnar man av nödvändighet också att vara synlig. Synligheten kan å sin sida hämta med sig också negativ uppmärksamhet.
”Jag tycker det är roligt att människor känner igen mig. Frånsett några elaka anonyma kommentarer på internet har synligheten ännu inte fört med sig något negativt till mig.”
En av Lehtonens långvariga drömmar gick i uppfyllelse ett år sedan då han via inträdesprov fick en plats på hiphopgruppen på Jyväskyläs dansakademi, som tävlar på landsmästerskapsnivå. Drömmen hämmades inte av att Lehtonen blir tvungen att pendla ensam med tåg till Jyväskylä, eller av att han inte kände någon i Jyväskylä från förut.
”Jag kan uttrycka mig själv allra bäst genom dans. Uppträdande och att lära sig nya koreografier är det mest givande för mig”, berättar Lehtonen.
”Jag ville utveckla mig mera i hiphop och i Jämsä fanns det inte lämplig grupp för det. Jag sa till mig själv att om jag på allvar vill utveckla mig och dans är mig grej, så är det dags att du söker dig till Jyväskylä. Det kändes verkligen fint att de såg min potential och tog mig med i gruppen”, säger Lehtonen.
Leevi Lehtonen uttrycker sig själv genom dans
Varför är det viktigt för ungdomar att få uttrycka sig själva, sakkunnige Anna Jussilainen?
”Möjligheten att uttrycka sig själv är en av grundpelarna för ett betydelsefullt liv. Konsten kan fungera som ett självförverkligandets verktyg, eftersom den tillåter en att utforska och uttrycka sina egna känslor, tankar och upplevelser till andra på ett helhetligt sätt och bli sedd som sin egen individ. Därtill är modet att uttrycka sig själv och sina åsikter en viktig förmåga i livet mer allmänt och för var och ens välmående.
Att idka konst som är betydelsefullt för en själv kan stöda ens fysiska, psykiska och sociala välmående. Speciellt i dansen är dessa tre aspekter tätt sammanflätade. Den egna rörligheten förstärker uppfattningen om en själv som handlingskraftig, samt förbättrar förmågor i växelverkan och utökar socialt kapital.
Hur syns självförverkligande i Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhet?
”Självförverkligande är ett centralt element Barn- och ungdomsstiftelsens många konstmetodologiska verksamheter, som till exempel Huuma, Sanoita parempi maailma och Taidot elämään. Dessa projekt låter ungdomar prova på att uttrycka sig genom olika konstformer, som cirkuskonst, dans, film, musik och teater. Ungdomarnas röst och perspektiv hörs i de låtar, uppträdanden och videon de framställer. Det är viktigt att skapa en trygg miljö för dem att uttrycka sig själva, där vi stöder och uppmuntrar dem. Då man litar på handledarens och gruppens stöd vågar man prova på nya saker, misslyckas och lyckas tillsammans!”
Yle Kioski arrangerade en överraskning åt Maija Mattila på hennes 18-årsdag och gjorde hennes dröm sann: Mattila fick uppleva en dag som modell. En video som spelades in på överraskningen uppnådde viral spridning på två dagar. Maija och mamma Anna-Erika Mattila satt vid datorn och häpnade över all uppmärksamhet som videon fick. Maija undrade om videon syntes ända till Böle.
”Mammas kompis kom och hämtade mig mitt på dagen och tog mig till studion där jag blev sminkad och sedan fotograferad. Jag spände mig men blev samtidigt glad och hade roligt framför kameran. Så började det”, berättar Mattila om hur videon, som fått namnet Birthday Surprise, och hennes karriär som modell kom till.
Ett par år senare utvidgades den uppmärksamhet Mattila fick med säkerhet utanför Böle. BBC Africa fick upp intresset för den unga modellen som bröt stereotypier och publicerade en artikel om Mattila som spred sig runt världen. Det fanns inte längre orsak att tveka över huruvida Mattila skulle kunna uppnå sin dröm om att bli modell.
Till och med Mattilas mamma tyckte till en början att drömmen var orealistisk, tills alla de anställningar och den positiva feedback som dottern fick visade att allt är möjligt. Genom åren har hon haft så många jobb som modell att det inte går att minnas alla. De största har dock gjort bestående intryck.
Precis som för många andra har coronapandemin dock inneburit en stor minskning i Mattilas jobbmöjligheter. Mot slutet på år 2020 har förfrågningarna för fotograferingar så småningom börjat tillta igen.
Mattila har dock inte suttit och väntat passivt. Hon har studerat i specialyrkesläroverket Live och flyttade under sommaren till sin första egna lägenhet.
Pausen från modellarbetet lämnade inga spår i Mattilas grepp.
Handen vänder sig i precis rätt vinkel, så att de skimrande lösnaglarna fångar ljuset och gnistrar för kameran. Samtidigt håller huvudet den perfekta ansiktsvinkeln. Det är ingen tvekan om saken, nu fotograferas ett proffs.
Till Maija Mattilas förebilder hör bland andra modellerna Polina Hiekkala, Maryam Razavi och Lola Odusoga.
En diva och en förebild
Maija Mattila berättar att hennes superkraft är att tro på drömmar. Hon vill sprida positiv energi runtom sig. I hennes posts på sociala media samt intervjuer upprepas fraser som ”Tro på dig själv”, ”Ge inte upp” och ”Alla människor är vackra, det lönar sig att se det själv”. Den senare syns till och med på en t-skjorta som Mattila designade för att säljas på Pertin Valinta -nätbutiken. Det är en ”Sekotavarakauppa” för outsider-konst grundad av punkbandet Pertti Kurikan nimipäivät.
”Jag vill sporra och uppmuntra andra ungdomar, och säga att det inte lönar sig att ge upp. Jag vill själv med min modellkarriär föregå med gott exempel i hur man ska bete sig och tala hyggligt om andra människor och vara artiga mot varandra”, räknar Mattila upp.
Mattila vet vad hon talar om när det handlar om att tro på sig själv och jobba hårt. Själv har hon gjort stora ansträngningar för att nå sin dröm. Bland annat har hon gått ner i vikt med hjälp av hård träning och en total omvälvning av sina matvanor.
Nu är det en friskt sportig ung kvinna som möter henne i spegeln. Det är inte av en slump, då Mattila i början av sin bantningskur konstaterade för sin mamma att: ”Jag vill ha en PT som pinar mig”, och en sådan tränare fick hon.
Modelljobben har lett Mattila bland annat till en vända som ansiktet för Kalevala Koru samt till Gloria Fashion Show, bröllopsmässans catwalk och artisten Yeboyahs musikvideo.
”Iklädd brudklänning kände jag mig helt som en prinsessa.”
Det starkaste minnet från inspelningen av Yeboyahs musikvideo är den goda stämningen. Där blev Mattila stylad av stylisten Patisse A Lody som hon är bekant med från förut, eftersom deras bröder har spelat fotboll tillsammans. Mamma Anna-Erika inflikar med ett leende att Maija och Patisse i modellkretsen kallas för ”de två divorna”.
”Vi tar foton tillsammans och divar till oss”, berättar Mattila.
Över hindren
Mattila har framhävt i många intervjuer att hon inte vill vara en Down-modell, utan en modell. Hon blir förargad över att hennes extra kromosom så lätt kan hamna i centrum. Det är dock ingen orsak att förminska det faktum att Mattila, på grund av sitt handikapp, har blivit tvungen att ta sig över fler hinder än många andra för att nå sitt mål.
Efter denna intervju och fotografering ska Mattila hem och slappna av, berättar hon. Det låter som ett helt alldagligt sätt att spendera sin tid efter arbetsdagen, men för Mattila har det varit möjligt först från och med förra sommaren. Då fick hon sitt eget hem efter att ha köat hos staden i 7 år.
”Det känns fantastiskt att bo för sig själv”, säger Mattila. ”Jag har liksom en superstor liten etta.”
Hon klarar av att bo självständigt och lagar till exempel sin mat själv. Maten är naturligtvis hälsosam.
”Jag tycker om att laga sallader, massor med grönsaker, fisk och höna.”
Ett par gånger i veckan får Mattila hjälp av en personlig assistent, eller en kulturkompis som Mattilas familj föredrar att säga. Med denne brukar Mattila till exempel baka eller gå på bio.
I vardagen ingår även studierna på specialyrkesläroverket Live i Esbo. Där studerar Mattila till en grundexamen i dans. Live betonar även handledning för att leva självständigt och individuellt stöd för sina studeranden.
Före sina studier deltog Mattila i läroverkets fyra dagar långa smakprovsperiod. Efteråt ansökte hon till ett utbildningsprogram och kom in.
”Förutom dans har vi också modersmål, fysik, matematik, engelska och så vidare. Det är jätteroligt på Live och jag har goda vänner där”, berättar Mattila.
Studierna för Mattila mot sin andra dröm: att jobba som dansare. Drömmen har följt med henne sedan barndomen. Flamencohobbyn som hon inledde redan som liten har fört Mattila ända till England och uppträda, och hennes flamencogrupp har fått ett antal beställningar på uppträdanden i Finland.
”Att dansa inför en publik är helt underbart. Då går det att njuta i takt med musiken.”
Då Mattila talar om att uppträda är hon eld och lågor. För sin framtid har hon tydliga målsättningar.
”Jag tänkte på allvar jobba som dansare. Och gå på catwalken.”
Maija Mattila studerar på ett yrkesinriktat specialläroverk
Hurdana specialläroverk finns det i Finland och vad är deras uppgift, sakkunnige Anna-Liisa Parkkinen?
“I Finland finns det allt som allt sex stycken verksamma yrkesinriktade specialläroverk. Yrkesinriktade specialläroverk erbjuder specialiserad handledning, undervisning och stöd till ungdomar som behöver det i sina studier. Utöver den yrkesinriktade utbildningen idkar dessa läroverk utvecklande arbete inom specialundervisning och ger ungdomar stöd för att förverkliga sina studie- och karriärstigar. I läroverken kan man studera samma ämnen som i andra yrkesskolor. Yrkesskolan Live är det enda specialyrkesläroverket i Finland där man kan studera till dansare, liksom Maija.”
Hurdant samarbete gör Barn- och ungdomsstiftelsen med specialläroverk?
“Vi bedriver kreativ verksamhet tillsammans med ungdomsgrupper. Till exempel ordnar vi workshops som bygger på konstnärliga metoder, där ungdomarna får uppleva och göra musik, kortfilm eller videoberättelser om valfritt ämne.
Vår verksamhet når förutom ungdomar även lärare, för vilka vi ordnar utbildningar i konstbaserade metoder som stöd i utbildningen. Målet för all vår verksamhet är att skapa utrymme för ungdomar att uttrycka sig själva samt för att lära sig genom att själva ta itu med något nytt.
Samarbetet med specialläroverk är viktigt för oss för att vi vill främja jämlikhet. Genom läroverken når vår verksamhet ungdomar som studerar i en mångfald olika situationer. Barn- och ungdomsstiftelsens Taidot elämään– och Kestävä rahasuhde -verksamheter gör samarbete med yrkesskolan Live:s Valma-grupper. ”
På skärmen yrar en parkeringsvakt vid namnet Ray Takavaara, iklädd ärmlös skjorta, gula glasögon, jeans och skarf. Ray hälsar på förbipasserande med ett lättsamt ”Moikku”, och hinner inom några minuter besöka sjukhuset, bevittna en bilolycka, nästan köra en krock själv samt bötfälla en felparkerad bil. I chatten uttrycks förundran över varför Ray har valt familjebilen Passat som sitt fordon.
I skärmens nedre vänstra hörn syns Mike Lanki, 26, som med headset på huvudet sitter och pladdrar medan han spelar med figuren han skapat. Glatt välkomnar han var och en som ansluter sig i chatten och svarar på interna skämt. Vi befinner oss på Twitch, världens största plattform för livesändning, eller streaming. Twitch har månatligen fler åskådare än Netflix. Bara under januari-mars år 2020 åskådades Twitch-streams sammanlagt över 3 miljarder timmar. Det var streamingtjänstens nya rekord.
Streaming är besläktat med e-sports. ”Skillnaden är den att en streamer framförallt är en underhållare, medan e-sportare strävar efter att vara bäst på vad de spelar”, berättar Mike Lanki.
Sedan kraschar servern mitt i spelet och Lanki reser sig för att byta byxor utanför bilden. Titta inte, kommenderar han och lämnar bakom sig en tom gamingstol i skärmens nedre vänstra hörn. På avstånd börjar det höras att han sjunger. I chatten anmärker signaturen @4ttt3 att Lanki borde söka sig till Idols. Lanki återvänder till rutan och svarar:
”Jag har redan varit i Idols, och dit vill jag inte igen.” Servern är fortfarande nere och spelet därför uppstannat, så Lanki fördriver tiden med att visa sina tittare videoklipp på sig själv i Idols-finalen.
Pionjär för ett nytt slags arbete
För Lanki har streaming redan varit hans jobb i flera år. En arbetsdag kan vara från allt mellan tre till 13 timmar. Lanki streamar sitt spelande minst fem dagar i veckan. Arbetets förtjänstlogik lyder som följer:
Streamare har samarbetspartners som går att jämföra med sponsorer inom idrott eller kollaborationer i sociala media. Inkomster förtjänas också från reklam som streamaren visar i sin sändning.
Utöver samarbeten och reklaminkomster kan streamare göra vinst på vissa av Twitch-tjänstens egenskaper. Subscribers, alltså Lankis följare, betalar en månadsavgift för att få följa hans kanal.
Streamare kan få donationer av tittare som vill stöda streamen. Donationerna kan även utgöras av bits, Twitch egen valuta som går att köpa med pengar.
”Nuförtiden kunde jag försörja mig helt och hållet på streaming. Tidvis extraknäcker jag dock som bartender eftersom jag bara sitter ensam hemma när jag streamar. Att jobba på bar balanserar ut det och hindrar mig från att bli alltför enstörig”, säger Lanki.
Spelet där Ray Takavaara ränner omkring är ett av världens mest populära spel, Grand Theft Auto. Det hör till Lankis favoriter.
”På senare tid har jag särskilt streamat rollspel, för att det fascinerar mig att jag kan vara vad som helst som jag i normala livet inte kan. Jag skapar en karaktär och utformar en roll åt den. Jag kan själv avgöra vad karaktären gör och på så sätt leva virtuellt genom den. Då det finns mycket färgstarka personligheter i spelet leder det till verkligt roande situationer.”
Mike Lanki, eller Nurmio, är det av Havu Gaming Stream -teamet. Före han anslöt sig till Havu hade han hunnit streama för sig själv i tre år.
Att få sin reklam visad i en populär streamares sändning kan vara som en lottovinst för annonsören. Lankis åskådarsiffror uppgår till tusentalen och sammanlagt har hans sändningar blivit sedda över en miljon gånger. Twitch engagerar sina besökare på ett helt annat sätt än andra liknande kanaler. Enligt Twitch spenderar en aktiv användare 95 minuter i dagen på att se på streams. Jämförelsevis är den motsvarande siffran på Youtube ca 40 minuter.
Ändå är Twitch, e-sports och streaming fortfarande rätt okända fenomen för allmänheten. Samtidigt som de allra populäraste streamarna och e-sportarna behöver livvakter för att värja sig för förivrade fans när de går ut, ser den stora publiken fördömande på dem som försörjer sig på att spela datorspel.
”Äldre människor undrar ofta hur någon orkar titta på streams. Är det sen tråkigare än Salatut elämät, det vet jag inte. Att titta på streaming är egentligen ungefär som att se på TV, med den skillnaden att man kan kommunicera med sin publik i chatten”, säger Lanki.
Den egna online-gemenskapen bistår då kommentarerna övergår i rasism
Gemenskap är en av de viktigaste orsakerna till att Lanki håller på med streaming. Streamare siktar alltid på att kultivera en så stor gemenskap, eller community, som möjligt. Mike Lanki, alltså Nurmion, har för tillfället 27 000 följare på Twitch.
”Man kunde säga att mitt community är som en egen liten familj för mig. Många kommer och berättar för mig om sin livssituation, och det känner jag mig verkligen rörd över. Jag skriver alltid svar till alla.”
Lankis gemenskap står också till tjänst då chatten drabbas av osakliga kommentarer. Oftast angriper kommentarerna Lankis utseende. Osakliga kommentarer och mobbning har följt med honom ända sedan barndomen.
”Tillsammans med gemenskapen gråter och skrattar vi och avfärdar mobbarna. I praktiken får jag minst en rasistisk kommentar i dagen. Jag är numera så van vid det att det knappt känns någonstans. Jag har konstaterat att det bästa sättet att förhålla sig till förolämpningarna är att låta dem gå in genom ena örat och ut genom det andra. Jag har velat vända om upplevelsen till något positivt. Jag skulle antagligen vara en mindre stark människa utan mobbarna.”
Lankis förmår sig ofta att inleda en dialog med mobbarna. Han utmanar och ifrågasätter mobbarens argument, varpå mobbaren ofta tystnar och drar sig ur. Lanki kan ”banna” besökare, det vill säga förhindra vissa användare från att delta i chatten, vilket han ofta gör som avslutning på diskussionen.
”Då blir mobbaren och reflekterar över sitt beteende. Verkligt många har efteråt närmat sig mig privat för att be om ursäkt. Det känns bra och jag vill tänka att mobbaren i fortsättningen inte beter sig på samma sätt gentemot andra.”
Var och en är bra på någonting
Lanki berättar att han själv vill fungera som rollmodell och föregå med gott exempel, å ena sidan för dem som får utstå mobbning, å andra sidan för dem som håller på med nya slags arbeten. Han tror att var och en är bra på någonting, även om de egna styrkorna ännu är okända. Före sin streamingkarriär hann Lanki bland annat jobba som kock och närvårdare samt löpa på FM-nivå. Och ta en sväng via Idols, dessutom.
”Var och en är bra på någonting, och om man är bra på många saker lönar det sig att satsa på det man tycker mest om. Själv gjorde jag i tiderna ett misstag när jag blev tvungen att välja mellan fotboll och löpning. Jag älskar fotboll och är i grund och botten en lagspelare. Ändå tänkte jag då att det var förnuftigare att välja löpning. Jag har ångrat det senare.”
Den lovande löparkarriären stupade till slut som följd av fysiska skador. Det grämer sig Lanki dock inte över, för nu gör han det han älskar. Arbetssuget kan också vara skadligt och det har Lanki fått erfara. Han har en gång ådragit sig en burnout genom streaming, och tar nu noga hand om sitt välmående.
”Om man gör något med passion måste man också göra det med måtta. Själv klarade jag mig ur utbrändheten med en relativt kort vilopaus, som tur,” berättar han.
Lanki inflikar att om man ännu inte har hittat sin egen grej lönar det sig att söka och prova sig fram i lugn och ro. Om man provar och byter med fart hinner man aldrig känna efter hur mycket man gillar något.
”Jag sökte mig heller inte målmedvetet till streamandet, det bara hände sig. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå att försörja sig på streaming och att jag skulle höra till yrkets föregångare i Finland. Men så blev det i alla fall.”
Mike Lanki sysselsätter sig med ett yrke som bara några år sedan ännu inte fanns
Vad menas med omvälvningar i arbetslivet, sakkunnige Sara Peltola?
”Världen förändras snabbare än någonsin. Detta medför att många yrkesbenämningar som vi inte kunde ha föreställt oss för tio år sedan snabbt blir helt vardagliga.
Omvälvningarna i arbetslivet är relaterade till många av de megatrender som omvandlar vår värld som bäst. Miljökriser, framskridande digitalisering, urbanisering och befolkningens åldrande är bara några av de globala förändringsfenomen som rubbar våra liv och arbeten. Då vi talar om omvälvningar i arbetslivet blir vi lätt fixerade vid frågan om vilka arbeten som försvinner och hur snabbt. Ändå är dagens lönearbete historiskt sett ett rätt ungt koncept. En mer intressant fråga skulle vara hurdana problem vi människor i framtiden behöver lösa, hur och tillsammans med vem.
Exempelvis kan Mikes arbete som streamare anses vara förknippat med upplevd ensamhet och behovet av att tillhöra en gemenskap. Det här är ju vad allt arbete i grund och botten handlar om: att lösa gemensamma problem. I det anseendet kommer arbetet aldrig att försvinna, även om arbetsuppgifterna och de påkallade förmågorna kan skifta snabbt, som demonstrerat av coronaårets digitaliseringssprång.”
Hur syns omvälvningarna i arbetslivet i Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhet?
”I bästa fall bidrar arbete livsnjutning samt tillfällen att utnyttja sina egna styrkor, lära sig nytt och anknyta sig till en gemenskap. Naturligtvis är en rättvis lön i utbyte mot ens arbete också mycket viktig, särskilt för ungdomar som närmar sig självständighet. Vi på Barn- och ungdomsstiftelsen arbetar för att allt fler ungdomar ska få positiva upplevelser i arbetslivet och kunna se det som en engagerande plats där de kan växa i takt med omvälvningarna. Vi utbildar även vuxna som arbetar med ungdomar, som lärare och studiehandledare, om arbetslivets omvälvningar och dess medföljande möjligheter.
Omvälvningarna i arbetslivet behandlas bland annat inom Tulevaisuuskoulu-verksamheten.”
Read Hour är en läskunnighetskampanj som i år ordnas för andra gången av Barn- och ungdomsstiftelsen. Kampanjen utmanar oss att läsa en bok i en timme på FN:s internationella läskunnighetsdag den 8 september.
På grund av coronaviruspandemin lever vi under exceptionella förhållanden och vår vardag har förändrats på många sätt. I tider som dessa är det extra viktigt med de upplevelser som läsning och böcker ger oss. En bok kan i bästa fall vara som ett efterlängtat möte med en vän eller en resa till en ny värld.
Läsning har också många andra fördelar. Att läsa utvecklar vårt sätt att tänka och vår förmåga att uttrycka oss. Ju bättre vi kan beskriva våra tankar för andra, desto bättre blir vår röst hörd.
Jag uppmuntrar alla att delta i utmaningen och önskar er givande stunder med det verk ni valt!
Och visst läser vi också andra dagar om året, eller hur?
”I augusti-septemberskiftet firar vi läskunnigheten i Finland. Vi är fortfarande ett av världens mest belästa folk, men den senaste PISA-undersökningen gav igen fog för oro: så många som en i åtta ungdomar går ut grundskolan utan nöjaktiga läskunskaper, samtidigt som över 60 procent av pojkar säger att de läser endast då de måste det. Resultaten har försämrats sedan den föregående undersökningen,” berättar Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhetsledare Olli Alanen.
Barn- och ungdomsstiftelsen ordnar nu Finlands största läskunnighetskampanj, Read Hour, för andra gången. År 2020 är kampanjens huvudsakliga samarbetspartners bioskogsindustrins UPM, Moomin Characters samt Pikkujätti-hälsostation för barn och ungdomar. Därtill har speciellt kommuner och städer utmanats till att delta. Till samarbetet ansluter sig även aktörer inom tredje sektorn och ett flertal företag inom media och kommunikation.
Liksom i fjol fungerar president Sauli Niinistö som kampanjens beskyddare.
Endast var fjärde ungdom tycker att det är coolt att läsa
Barn- och ungdomsstiftelsen frågade ungefär 1 500 ungdomar om deras läsvanor som stöd för kampanjens förberedelser. Ungdomarnas syn på att läsa varierade en hel del. Av dem som svarat var det bara en fjärdedel som tyckte det var ”coolt” att läsa. Därtill berättade ungdomarna att de skulle läsa mera om de bara hittade mera intresseväckande material.
”Som tur ansåg ungefär hälften av de ungdomar som besvarade vår förfrågan att det är nyttigt att läsa, och en tredjedel tyckte att det är ett bra tidsfördriv. Det här tankesättet hoppas vi att Read Hour -kampanjen ska förstärka,” säger Alanen.
Read Hour -kampanjen 31.8.-8.9. blir händelserik
Många städer och flera av kampanjens samarbetsparter kommer under kampanjens gång att ordna olika jippon och tillställningar. Exempelvis kommer Biblioteksbron i Åbo att färgläggas med temabelysning, och i Vanda blir det besök till Mumindalen på flera språk genom Trollkarlens hatt. Därtill kommer alla daghem, skolor och andra stadiets läroanstalter att fira lästimmen 8.9 kl. 14.
I högstadier runtom i Finland kommer frivilliga bland UPM:s anställda att diskutera läsupplevelser som haft stor betydelse för dem själva.
Pikkujätti bygger upp en egen kampanjhelhet runt Read Hour med läsande och barns egna berättelser i centrum.
Rit- och skrivtävlingen Snälla hjältar riktar sig till finlandssvenska skolor och gäller årskurserna 1–9 i den grundläggande utbildningen. Tävlingen arrangeras i samarbete med Svenska folkskolans vänner, Förlaget, Moomin Characters och Svenska modersmålslärarföreningen.
På måndagen den 7.9 från och med kl. 14 ordnar vi en allmän Twitter chat-diskussion om att läsa, med taggen #ReadHour. Du kan ta del genom att följa Barn- och ungdomsstiftelsens Twitter-konto @LNSaatio och taggen #ReadHour.
På tisdagen den 8.9 kl. 14–15 kulminerar kampanjen i en gemensam lästimme för hela Finland.
Svenska folkskolans vänner lanserar en ny rit- och skrivtävling ”Snälla hjältar” i samarbete med Moomin Characters, Förlaget och Svenska modersmålslärar­föreningen. Tävlingen görs i anslutning till Barn- och ungdomsstiftelsens Read Hour-kampanj, som kulminerar på internationella läskunnighetsdagen den 8 september klo 14–15.
Skribentens rit- eller skrivförmåga bedöms inte, utan fokus ligger på hur tävlingens värderingar kommer till uttryck i bidraget. I juryn sitter bland andra författaren Maria Turtschaninoff och barnboksillustratören Jenny Lucander.
I tävlingen premieras tre jämbördiga bidrag per årskurs. Samtliga 27 vinnare får ett bok- och produktpaket och får delta i en kulturdag i Helsingfors, som ordnas torsdagen den 22 oktober. Under kulturdagen deltar vinnarna bland annat i Helsingfors Bokmässa och besöker Tove Janssons ateljé.
Tävlingstiden är 20.8—18.9.2020 och tävlingens vinnare offentliggörs 1.10.2020. Lärarna i de vinnande skolorna kontaktas under samma dag. Syftet med tävlingen är att stärka barn och ungdomars intresse för läsning, samt förståelse för diversitet, altruism och gemensamt ansvar.
Instruktioner för tävlingen
Årskurserna 1—2 deltar i tävlingen genom att rita en teckning eller måla en bild utgående från en uppläst berättelse, till exempel ett avsnitt ur en bok i Muminsviten.
Årskurserna 3—9 deltar i tävlingen genom att skriva en uppsats utgående från en berättelse, till exempel ett avsnitt ur en bok i Muminsviten. Uppsatsen kan vara kort eller lång, och kan skrivas för hand eller på dator. Rekommenderad maxlängd är cirka 400 ord. Eleverna får läsa boken eller avsnittet ur boken själva, men arrangörerna rekommenderar att eleverna tar till sig berättelsen genom högläsning.
Skolan fungerar som lokal tävlingsanordnare och sänder in totalt fyra (4) bidrag till SFV: ett (1) tecknat/målat bidrag och tre (3) uppsatser. Tävlingen kan ordnas fysiskt i klassen eller på distans. Eftersom tävlingen arrangeras i anslutning till Read Hour-kampanjen, kan tävlingen med fördel arrangeras under kampanjens huvudevenemang, tisdag 8.9 kl. 14–15.
Niklas Wahlström Svenska folkskolans vänner Annegatan 12 A 24 00120 Helsingfors
Till samtliga bidrag bifogas information med elevens namn och årskurs, skolans namn och lärarens kontaktuppgifter. Genom att delta i tävlingen ger eleverna SFV och övriga tävlingsarrangörer rätt att publicera de vinnande bidragen och intervjuer med de premierade i sina egna kanaler.
Jag lever min dröm idag. Eller jag lever den dröm som Christoffer 14 år hade: att bli skådespelare. Jag har fått stå på många teaterscener i Finland och Sverige, jag har fått göra film och TV, imiterat Tarja Halonen inför Tarja Halonen, jobbat med skådespelare som tidigare varit idoler och jag har fått känna att jag har lyckats och uppskattats. Om Christoffer som gick i högstadiet hade fått höra att detta skulle vara hans vardag om 10 år hade han aldrig trott det.
Jag svarade genast ”ja!” när Barn- och Ungdomsstiftelsen frågade om jag kunde tänka mig att delta i Dreams-projektet och att åka ut till högstadier och berätta om att tro på och nå sin egen dröm. Genom mitt jobb på Yle X3M har jag kommit i kontakt med unga i hela Svenskfinland och jag har fått upp ögonen för vilken otrolig styrka och potential det finns i morgondagens vuxna. Men det är vi som är vuxna idag som har ett ansvar att stöda och visa för de unga att de har all orsak att tro på sig själva, att de är värdefulla och att drömmar är möjliga att uppnå. Det där med att livet också är hårt och svårt, det får man lära sig i alla fall. Att gå i högstadiet är tillräckligt jobbigt, tyckte åtminstone jag, så där behövs uppmuntran och inte en predikan om ”livets hårda realiteter”.
När jag sedan satt och planerade min presentation ställdes jag plötsligt öga mot öga med Christoffer 14 och jag upptäckte vilka beslut och vändpunkter som faktiskt varit avgörande på vägen till att bli skådespelare. För det har varit min stora dröm sedan tidiga tonår. Och jag mindes hur jag tänkte att det nog är omöjligt att nå min dröm, men att jag samtidigt hade en stark tro på mig själv. Den tron vann till sist över tvivlen och jag jagade aktivt min dröm. När jag kom in på Teaterhögskolan efter studenten tog drömmen fart på allvar, men resan hade börjat redan långt innan och det är det jag berättar om i min Dreams-presentation.
Någon drömmer om att bli rik och känd, en annan drömmer om att våga vara sig själv. Alla har inte en dröm och det behöver man inte ha. Man skall inte behöva känna sig pressad att ha en massa stora mål i livet, särskilt inte i högstadiet. Min dröm med Dreams är att alla högstadieunga ända skall känna att om det har en dröm så är den fullkomligt möjlig att nå. När eleverna i skolorna kommer och pratar med mig efter en presentation eller skriver mig privata meddelanden på sociala medier är det oftast det där med att våga tro på sig själva som de tar upp. ”Hur skulle jag nu någonsin kunna bli något?”, ”jag är så annorlunda, folk tycker jag är konstig”, ”alla andra är mycket bättre”, kan de skriva. Så kan vi inte ha det. För jag vet tack vare min egna resa att det fullkomligt möjligt att bli det man vill bli, trots att man är annorlunda och tror att alla andra är mycket bättre.
Drömmar kräver en tro på sig själv, arbete, lite tur och stöd av andra för att någon gång till och med bli din vardag. Kom också ihåg att vara den som stöder andra i deras drömmar. Det kan vara avgörande.
Författaren är skådespelaren Christoffer Strandberg.
